resume

Ja, nu var det ett tag sen jag skrev på bloggen. Hinner liksom inte alltid med det, alla dessa sociala medier som ska uppdateras, fb, twitter och bloggen. Förra helgen fyllde mannen jämt och vi var i Stockholm med Eva och Johann. En jättehärlig helg, åkte tåget upp på fredagförmiddagen, tog en sen lunch på Agaton i gamla stan, gick en sväng på stan innan lite slapp på hotellet. Åt en sen middag på Tabbouli på söder och vandrade hemåt på kvällen. La oss ganska tidigt och åt frukost på lördagen vid halv tio, var ute på stan vid elva och plöjde igenom Sturegallerian, pk-huset, nk, gallerian innan vi begav oss till Hard rock för lunch. Promenerade lugnt hemåt, tog en fika på vägen och en liten rendez vous innan vi gick till Aifur för att intaga vikingamiddag. Kul ställe med hög stämning. Efteråt träffades vi på rummet och drack rödvin och hade musiklekar. Ingen högstandard där inte!!!
Och helgen innan det var vi i Halmstad och kollade på ljust och fräscht med Schyffert och Lindström, klart sevärd. Dom kommer till Scandinavium i början av mars, gå på den då om du inte gjort det innan.
Lyx med lite egentid med mannen i mitt liv. LOVELY!

En skön helg

Det var en skön helg med mycket fokus på att umgås med vänner. I julklapp fick jag av M att gå på ljus och fräscht i Halmstad, så det var vi på i fredags. Vi åkte ner efter lunch, strosade omkring i kylan och kollade lite i affärer. Halv sex gick vi till Pio´s och åt, jag åt flankstek med pommes, supergott. Sen tog vi oss till Halmstad arena där föreställningen var. Jag gillar Schyffert och Lindström och dom bjöd verkligen upp till många skratt. Efteråt bar det in till centrum igen och Harrys, där vi träffade kompisar. Vi fortsatte sen till Bulls, där vi igen gick på Schyffert och Lindström. Det var sent innan jag la huvudet på kudden och intog skönhetssömnen. På lördagen tog vi det lugnt, åt sen frukost och satte oss sen i bilen för att köra hem för att hämta barnen hos farmor och mormor. På kvällen träffade jag E och M och vi gick till Hello Monkey för att prova deras mat. Udda, men så gott. Klart värt ett besök om du inte redan har varit där.
Ses!

Shitty day!

Idag var en sån där dag man bara kan hoppa över. Det var med andra ord dags för Jullans besök på skoliosmottagningen. Stället där man alltid känner sig som en dålig förälder när man kommer därifrån. Idag skickade jag M, tänkte att det var hans tur att tillbringa sisådär 4 timmar på sjukan bara för att. Och det blev precis så som jag oroat mig för, Jullans skolios blir bara värre och värre. Förbannade pissråtta, nu skiter jag i det här. Varför ska livet vara så fruktansvärt orättvist ibland. Jag orkar inte med operationer varje år och då är alternativet organsvikt, hjärtsvikt. Pest eller kolera. Vad jag vet så överlevde man varken eller. Ni vet det där lyckliga stället som man har som mental bild, det stället besöker jag nuförtiden oftare och oftare. Undrar om man kan stanna där för alltid.
Sen lyckades jag skrika på Angus så att hon somnade mitt i en snyftning. Hon ville se på ett barnprogram som inte alls visades på kvällen, bröt i hop och bara  skrek och då fick jag ett psykbryt och skrev tillbaka. Jeppe hävdade att jag hade skadat hans öron efter det. Med andra ord en riktig shitty day!

Släng dig i väggen!

De senaste veckorna har jag känt mig sliten och trött på kvällarna och jag börjar undra om den berömda väggen kanske finns där trots allt, eller håller jag på att bli gammal! Men 40 är väl ingen ålder? Jag som alltid har hittat på saker, träffat kompisar, tränat, fixat middagar längtar bara till min säng och undrar hur tidigt man kan gå och lägga sig utan att det är pinsamt. Nä, det behövs en rejäl uppryckning för det här duger inte. Hur svårt kan det va!
Appropå något helt annat så ska Angus efter sportlovet börja på Frida förskola. Håller alla tummar jag har för att det kommer att bli kanon och att hon kommer att trivas. Jag var ju där och hälsade på i förra veckan och det såg bra ut, stora utrymmen, nytt och fräscht, ca 20 barn på tre pedagoger och vad jag har hört engagerad personal.

Besök hos Frida

I morgon ska jag på besök på Fridaförskolan för att se om det kan vara något för Angus. Hon går ju hos dagmamma just nu i Mölndal och vi har varit kanonnöjda, men ändrade förutsättningar och närmare oss väger för att hon ska byta till förskola. Hon har stått i kö till Pixbo/kroken sen hon föddes men aldrig kommit in, då vi bor i Mölndalskommun och barn som bor i kommunen går före. Jag känner mig lite kluven då det känns som om jag konkurrerar ut min egna verksamhet och jag vill ju inte gärna göra något jag kommer att ångra. För mig är det viktigt att det känns bra från början, att man blir bra bemött av personalen och att dom har kvalitet i sin verksamhet, att dom ser till barnen och utgår från dom när dom planerar för ett lärande. Hoppas att det stämmer mer Frida för jag har bara hört gott om dom, engagerad personal som vågar att hänga på tåget och inte drar i nödbromsen.
Jag har även lönekriteriesamtal med min rektor i morgon och då j…ar ska jag lobba för att jag äger på det jag gör. Nu ska jag ta mig upp från botten till toppen.

nu hör jag dig väldigt dåligt……

I höstas fick ju Jullan en knapp på magen. Efter många påtryckningar från läkare och dietister gav vi med oss. Operationen i sig gick ju bra, även om det inte fungerar så bra nu men när dom var där inne och rotade i magen på henne tyckte dom att det såg rött och irriterat ut och tog biopsi som vi skulle få svar på i mellandagarna. Under det att hon var sövd passade dom oxå på att göra en hörselundersökning, eftersom det inte har gått att när hon är vaken. Det var med en klump i magen vi väntade in svaret från magen. Kan dom verkligen ringa oss om det är dåliga besked eller ringer dom och ber oss komma in. Eller kan man bara ignorera samtalet när det kommer, för hur mycket orkar man egentligen med. Det börjar bli svårare och svårare att gömma sig för verkligheten. Dagen vi väntade samtalet var vi även bokade till hörsel på Sahlgrenska för att få reda på svaren från hörselundersökning och klockan nio var jag där med tre glada barn. Nånstans har man ju en förhoppning om att det är bra besked man ska få men innerst inne förstår man att så inte är fallet. Herregud, hon hör ju nästan ingenting. Här har vi gått omkring och pratat med henne som vanligt och så hör hon inget. Inget har vi märkt, INGET! Som tur var så var det inget i magen och tur var väl det för då hade nog familjen Forsgren begått kollektivt självmord. Att orka vara stark är inte alltid lätt  och jag försöker verkligen. Men ibland känns det så fruktansvärt orättsvist och jag tycker det nästan är pinsamt när andra tycker det är jobbigt när deras barn är hemma med feber, hosta eller vad det nu kan vara. Men så skärper jag till mig och rycker upp mig och tänker att det alltid finns dom som har det värre. En sak som jag antagligen får användning för nu är teckenkursen jag gick för ett par år sen om jag kommer ihåg något vill säga.

och tomten kom även i år

Synd att säga att man fick sovmorgon på julafton. Jeppe vaknade tidigt för att han ville gå ner till granen och se om julbocken hade kommit med något och det hade han ju såklart gjort. Sen var det bara att sätta igång med den årliga julaftonsrushen. Klockan tolv hemma hos mamsen och äta första julbordet, sen vidare till Kärra och äta det andra julbordet, vänta på tomten, sen iväg hem för att äta lite till med min familj och dela ut mer julklappar. Hade tydligen varit snäll i år oxå för tomten kom med klappar till mig med. Kläder, parfym, kokbok blandannat. Nu väntar ett skönt jullov som jag ämnar tillbringa i saccosäcken bredvid Jullan med en bra bok, lite te och nått gott att smaska på.